När turbon blev en kompressor
Det är inget snack om saken, ansåg Turbo-Tim, och han sa det på sådant sätt att det inte skulle bli något snack. För när han yttrade sig om bilar, framför allt om Mersor, så lyssnade kompisarna. Tim kunde nämligen allt om det bilmärket. I varje fall nästan allt. Han hade kört Mercedes sedan den dag han fick ett jobb som avlösare åt en taxichaufför. Bilen var en stor Mercedes, en ”tvåochenhalva”, som åkaren kallade modellen. Han hade fått ett bra pris på just en E 250 och slog till. Chaffisarna var lite småsura, för det var liksom mer spark i en 300. Det borde åkaren veta, tyckte de.
Turbo-Tim blev i alla fall avlösare, och det dröjde inte länge förrän han skaffade en egen Mercedes, en AMG, och den hade en kompressor som verkligen ökade vridmomentet i bilen. Han kunde, som Tim sa, skrynkla asfalten bakom sig när han accelererade med gasen i botten på sin AMG. Kompisarna borde egentligen kalla Tim för Kompressor-Tim, men eftersom de själva hade bilar som använde sig av turbo, så blev det i stället Turbo-Tim. Det låg dessutom enklare på tungan.
Det tog Tim många, långa timmar att förklara varför kompressorn i hans Mersa var så betydelsefull för att kunna accelerera snabbt redan från låga varvtal och höga växlar. Det var just kompressorer de snackade om, när Tim hade sagt, att det inte är något att snacka om. Det är som jag säger, sa han. Det är kompressorn som skiljer hans bil från många andra. Kompisarna ansåg ju att en kompressor var något helt annat. En kompressor var ju något man använda för att driva tryckluftsverktyg med. Ack, du milde, tänkte Tim, om kompisarnas bredd när det gällde tysk finmekanik. Men man kunde kanske inte förvänta mer av polare som körde gamla Volvomodeller.
De blev inte riktigt överens den torsdagskvällen. Men Tim skulle träffas dem igen efter helgen. Det skulle ge honom fyra dagar att lära sig allt om kompressorer, och han skulle börja med ett besök på biblioteket. Det besöket skulle vidga även Turbo-Tims vyer när det gäller turbo …
