Vad är tid?

Många urmakare säljer gamla klockor. De vet värdet av ett vackert och gediget hantverk, och ser anledning att föra ett sådant föremål vidare. Ibland fungerar de inte för tillfället, och då kan du få betala en mindre extra kostnad för att urmakaren ska fixa din nya klocka så att den kan ticka och gå många år fram över! Att tänka att ditt armbandsur har suttit på någon annan förut kan vara en mycket svindlande tanke. Men vad är tid? Egentligen? Är tiden absolut eller relativ, finns det objektiv och subjektiv tid och är föreställningar om dåtid, nutid och framtid bara en illusion?  

Rent vetenskapligt finns det två sätt att betrakta tiden (om vi nu antar att den existerar). Newton och Einstein arbetade kring begreppet ur varsin synvinkal. Newton tänkte sig tiden som absolut- en oändlig linje som existerar oberoende av något annat; tiden är en dimension inom vilka våra upplevelser händer. Ett par hundra år senare  satte Einstein denna teori om absoluthet på prov med sina relativitetsteorier och menade då på att tiden är relativ; här och nu är inte samma här och nu som i Kina eller på Mars just i denna stund. Filosofer idag har dock påvisat att Newtons och Einsteins teorier inte är oförenliga; det är skillnad på tiden och på vår fysikaliska mätning av den. Det är sant, å ena sidan, men å andra sidan kan de bara vara förenliga om man accepterar att det utanför våra mätningar finns en oberoende existerande tid. 

Aristoteles menade att tiden inte finns, den är helt enkelt overklig. Han förmulerade en tanke om tiden vars gåta var att försöka tänka sig tjockleken på nutiden. Jag tänker mig ett timglas där den övre delen är framtiden, den undre förfluten tid och precis i springan där sanden passerar- där har vi nutiden. Aristoteles egna svar på gåtan var att dåtiden finns inte, den har funnits men inte längre, framtiden kommer att finnas men har ännu inte funnits, det enda som finns är ögonblicket och vad är egentligen det- ingenting. Så vad tiden är, i sådant fall: ett ingenting som skiljer någonting som som inte finns från någonting som inte finns.

Det närvarande ögonblicket är egentligen det enda som existerar, men varje ögonblick är ju nutid? Finns det för tid något privilegiat i att vara nutid? Ja, för om vi ska säga att dåtiden och framtiden är lika verkliga som nutiden blir kontentan att all tid existerar samtidigt, parallelt. Men det är absurt att hävda att det som hände igår är verkligare än av vad det som hände för tvåtusen år sedan, även om det instinktivt känns så. Är alltså nutiden närmre verkligheten än dåtiden och framtiden? Ja! Och  således är den enda tid, den enda verklighet vi egentligen kan vara tvärsäkra på är vårt ögonblicks verklighet… 

Det har genom historien funnits många olika sätt att betrakta tiden. Vad tänker du, nu? I det här ögonblicket? Med ett gammalt ur på handleden blir historien blir så tydlig, i och med det föremål som symboliserar dess gång.