När samlivet går itu
Det var egentligen en kärlekssaga av det klassiska slaget. Det fanns det olika orsaker till. Han var en man av folket, uppvuxen i ett torparhem. Även om det var knapert med pengarna så hade familjen vad den behövde. Hon var en kvinna som kom från en ”bättre ställd” familj med hembiträde, stort hus och stora marker. Även pengarna var stora. Han kom från den ena änden av landet, hon från den andra.
De möttes när de som nya studenter utforskade vad staden med universitet kunde bjuda på. Visserligen var de mest på sina egna nationer, men så småningom träffades de. Amor kanske inte stod bakom första bästa buske med sina pilar doppade i ett elixir av kärlek och romantik, men de trivdes i varandras sällskap, och de sågs allt oftare tillsammans.
Så småningom byttes två studentlyor till en större lägenhet, som i sin tur byttes till en herrskaplig villa inte långt från institutioner och arbetsplatser. Mer än 300 kvadratmeter fylldes med möbler, böcker, tavlor, mattor och prydnadssaker. I köket fanns allt man kunde tänka sig av glas, porslin, maskiner och husgeråd.
När de sedan efter ett antal års samliv beslutade att förhållande var dött så hörde samlivet upp. De två skulle flytta var för sig. Bohaget delas upp och nästan allt försågs med små gula klisterlappar med hennes eller hans namn. Det var då de insåg, att allt de skaffat under åren tillsammans inte kunde få plats i deras nya lägenheter.
De var tvungna att finna magasinering i Uppsala, där de rent faktiskt bodde, för en hel del av deras gemensamma bohag. De ville först flytta med så mycket de kunde, men en hel del skulle kunna säljas på loppmarknader eller auktion. Men kanske inte genast. Därför skulle det vara praktiskt att magasinera allt det barnen inte ville ha och sådant som de inte ville skänka bort. Kostnaden för magasineringen betalades senare av en del av det de fick på auktion för sina saker.
