Vi och döden

När någon närstående avlidit är det ofta tungt. Inte sällan tycker man befinna sig i en dimma, bortkopplad från världen. Tiden går trögare och enklar vardagliga sysslor känns oviktiga eller fåniga när livets förutsättning, döden, plötsligt gett sig till känna. Vi vet ju att det är en naturlig del av livet och födseln och även om vi kan påstå att vi skulle önska oss evigt liv så skulle det vara ett straff. Att ett liv bara skulle pågå utan någon tidsgräns, utan ett slut, är en ofattbar tanke. Vi skulle förmodligen bli sjuka av bara vetskapen av evigt liv. Trots det så kommer döden nästan alltid som en chock i större eller mindre skala. Vi verkar aldrig beredda på den och blir ofta handlingsförlamade eller agerar mekaniskt och aningen irrationellt. Ofta menar man att vi talar för lite om döden, att dess chockverkan kanske skulle mildras om vi förde ett samtal kring ämnet och liksom vande tanken vid den. Kanske skulle detta hjälpa och hur som helst har människor i alla tider skapat ritualer kring döden. Begravningsceremonin är just en sådan ritual som är menad att ge oss en fast ram kring döden, att inte låta kaoset tränga in för djupt och skydda oss från oss själva, eller åtminstone våra irrationella handlingar. Ceremonin blir en ledstång att hålla i och tillåter känslorna inför döden att kanaliseras kontrollerat. Men olika kulturer har olika sätt att närma sig det för oss människor så ofattbara. I vissa kulturer begraver man de döda men en gång om året gräver man upp den döde, kanske sätter på nya kläder, pysslar om och släkt och vänner inbjuds att hälsa på den avlidne släktningen. På så sätt hålls personen i någon mån vid liv, åtminstone lever minnet kvar mycket påtagligt och på ett högst fysiskt sätt.

Dödens ceremoni

Men vår rädsla för döden är kanske inte så irrationell som man kan tro, den har vi med oss genom evolutionen och då borde det ju finnas någon nytta med den. Kanske har den fått oss att undvika faror, inte försätta oss i livsfarliga situationer och framför allt värnat om varandra, om gruppen. Gruppen och sammanhållningen har varit en nyckel till mänsklighetens framgång som topp primat och utan rädsla inför det oundvikliga hade vi kanske aldrig nått dit.

Ceremonin är viktig för att kunna hantera döden och inte minst att distrahera tankarna så att man klarar av att hantera sorgen. Det är tur att det finns en begravningsbyrå tar hand om de praktiska detaljerna, ofta är de små valen vi behöver göra i en sådan situation välgörande förr oss, man behöver komma tillbaka till livet och verkligheten så sakteliga. Men att klara av ett helt begravningsarrangemang på egen hand är en för stor sak att kräva av en människa i sorg. Christer Erikssons Begravningsbyrå är en sådan. De tar hand om allt från val av urna eller kista, jordfästningsceremonin, catering som behövs vid begravningskaffet och allt annat arrangemang runt omkring. Det är viktigt att bli lyssnad på när man går igenom en kris i livet men också att bli omhändertagen vilket är precis vad C.E.B. gör.